Erna Rosenstein

Det går en dikt

 

Det går en dikt.

Lyser ljus.

Stoppa ej.

Han kommer inte

att säga något.

Avbryt ej.

Han bara spelar.

Signalhorn glänser.

Luften går.

Växter, djur, människor res upp er.

Det går en dikt.

Större än ord.

 

 

Jag vet

 

Alla ni är barn.

Vad någon av er sa – är oviktig

Vad någon av er gjord – säger jag ej.

Alla ni är barn

utan far och utan mor.

 

Våra ord är tillsammans –

– hemlösa.

 

 

Ett samtal

 

Smycken utspridde ut sig

överallt i trädet.

Blommar välkomnar oss.

Kvistar vinkar.

Himmelens ögon

öppnade du på bredden, min far.

Du ser på mig.

Som varje dag ... på avstånd ... utan ord ...

Din mildhet flyter

med flodens ljusa leende.

Jag förstod dig just nu.

Idag, när du redan inte finns,

talar jag tyst precis som du.

Jag är jorden.

Jag är eko … luft... tid ...

 

 

Och dig, som inte försvinner,

som väntar på mig till det sista

känner jag annorlunda inom mig.

Jag hör ... du befinner dig ...

Du slår med händerna om vinden.

Du river världen till blod.

Ditt ansikte blöder.

Dina ögon skriker på natten - stjärnorna ...

Jag kysser dig.

Jag hör din röst.

Du är min mor.

 

 

Översättning från polska: Barbara Kobos Kaminska 2011

 

 

 

© 2016 Barbara Kobos Kaminska All Rights Reserved